Stackars Niklas – Eller nazisten som måste ha en ljudbok.

Niklas Frost är en känd kille i högerextremistssvängen. Niklas sitter inne för lite allt möjligt dumt han har gjort, varav en del kan kopplas till hans högerextrema verksamheter.

Men nu är det synd om Niklas. Niklas vill ha in en inspelning på en ”nationalistisk” bok från Svensk motståndsrörelse, även kallade SMR. Observera att han inte ens kan läsa ordentligt utan vill ha den som ljudbok (inget ont om dyslektiker, men ironin är rätt självklar).

Niklas får dock inte in boken eftersom svenska kriminalvården har rätt att neka böcker som t ex innehåller rasistiska åsikter. Niklas har överklagat detta hos förvaltningsrätten men har fått avslag.

 Det bör ses rätt logiskt då bland annat Niklas är dömd för hets mot folkgrupp, så borde ju han inte få fortsätta med denna verksamhet då han sitter av straff ör det. För att dra det lite extremt skulle man ju t ex inte låta en pedofil inneha barnporr när han sitter där inne.

Men som sagt, det är synd om Niklas, vilket gör att han får en fin och väldigt neutral, artikel hos patriot.nu. Stackars Niklas som inte får fortsätta med sin dynga.

Experterna berättar

Det finns många som vet hur en skola bör vara. Trots att de inte har satt sin i fot inom skolvärlden på 10 år har det väldigt starka åsikter om hur det bör vara.

Inom datorsvängen är det inte annorlunda. Expert efter expert berättar om vilka program vi lärare bör undervisa i och hur vi ska arbeta med sociala medier. Förlåt, fel av mig. De säger att vi ska arbeta med sociala medier, aldrig hur.

Det är lite konstigt. Alla kan ha en åsikt om hur skolan ska arbeta. Men personerna har väldigt dålig koll på hur skolan fungerar år 2010 utan slänger sig ofta med utryck som ”på min tid”. Trots att din tid var för över 10 år sen.

Kom gärna med tips, men var då lite insatt i vad för kursplaner, mål och lagar vi måste förhålla oss till. Annars är det helt värdelöst.

”Ni borda arbeta mer med open source” bör istället vara ”Ni bör arbeta mer med open source därför att..”

Modebloggare – ett försvarstal

Det finns några som upprör väldigt mycket och alla har en åsikt om dem. De kallas för modebloggare. De är, oftast, unga tjejer med ett jävla driv som skriver om sitt största intresse. Oftast avfärdas dem som ett gäng våp som mest är uppmärksamhetsknarkare som inte har något att vettigt att säga. Men problemet med att de avfärdas ligger nog inte i varken att de är uppmärksamhetsknarkare eller våp. Problemet är nog att det är unga tjejer som lyckats på en marknad som de äldre inte riktigt förstår.

För att hitta något svar på denna problematik måste vi börja med att definiera om det är okej att känna pengar på yta. Det är okej att skriva om snygga bilar. Kollar man bland tidningar finns flera olika biltidningar där vissa fokuserar på snabba bilar, vissa på gamla och vissa på coola samt snygga bilar – sådana bilar man skaffar för att visa upp. Det är okej att skriva om snygga hem. Det finns ton av tidningar som behandlar om hur just du får de senaste trenderna i hemmet. Även om min undersökning inte är helt empiriskt borde vi kunna dra slutsatsen att det är helt okej att tjäna cash på yta. Olika produkter hjälper oss att se bättre ut och framförallt får dem att framstå oss som bättre. Vi betalar för sådant.

Vi har hur många branscher som helst som fungerar så här. Att skriva om saker som ska göra oss snyggare och framgångsrikare. Hur kommer det då sig att när dessa tjejer gör det så är det fel? Jag tror problemet helt enkelt ligger i att kvinnligt företagande är lite sämre. Speciellt i en bransch där killarna inte dominerar.

Bloggar är nytt. De som har blivit bra på att använda bloggar är de unga. Därför är det inte konstigt att det är just unga tjejer som tagit monopol på att blogga om just kläder.

Därför är det lite konstigt att man avfärdar dessa som våp. Dessa personer har hajat att numera behöver man inte skriva en tidning för att få skriva. Nu kan alla som vill skriva och man får bestämma ämne helt fritt. Det som majoriteten av tjejer i denna ålder (kalla mig fördomsfull) är intresserade av är ju mode. Därför är det rätt logiskt att dem gör det. Vi bör istället uppmuntra dessa unga tjejer att köra på sina bloggar och idéer och låta dem tjäna pengar på det dem vill.

Hade en kille bloggat om snygga bilar och hade fått många besökare och på så sätt kunnat tjäna pengar på det så hade ingen kallat han för våp. Sluta använd modebloggare som en svordom och börja använd det som ett possitivt ord. För några som har lyckats startat en helt egen bransch där de kan styra och ställa. En bransch där företagen har förstått att det är en bransch man vill bli omskriven i, och då i positiv bemärkelse. Man vill inte ha ett bloggdrev mot sitt företag.

Upphovsrätten 2.0

Efter att ha bloggat åt InternetWorld i en vecka kom lusten tillbaka. Min blogg brukar gå i vågor men nu hoppas jag att vi kan hålla den på topp.

 Så här i tiderna när The Pirate Bay-gänget är uppe i rättegången igen så har upphovsrättsdebatten fått sig ett uppsving igen. Mårten Schultz publicerade något som kan likna ett debattinlägg/kommentar om upphovsrättslagen nu i söndags i svd. Enligt han själv vart den väldigt feluppfattad vilket ledde till ett väldigt långt inlägg på hans blogg, som ledde till en del i en föreläsning jag höll i måndags.
 Jag ställer mig bakom Schultz uppmaning om debatten måste komma bort från pajkastning och från argumenten om att det är som att sno en film i en affär. En skjorta kan man byta, en film kan man lämna tillbaka osv. Men hur fungerar det med filer? Går det att lämna tillbaka (lagliga) nedladdningar som man inte är nöjd med? Du vet svaret själv och därför håller inte debatten om stöld i ren fysiskt benämning.

 Men jag ska inte bege mig in i en djupare diskussion rent juridiskt eftersom det direkt inte är mitt huvudområde.

Jag umgås dagligen men den generationen (och är nog en även en del av den) som denna lag kriminaliserar. 1,5 miljoner svenskar laddar ner och The Pirate Bay har över 20 miljoner personer som delar och laddar ner. Det går inte att kalla det denna generation tar som en självklarhet för en fluga. Man måste anpassa sig. Få av dagens ungdomar är mot att betala för sig, med andra ord, de vill betala för musik och film. Men de är inte intresserade av dvd-fodral och cd-skivor. De vill ha dem i datorerna och i den bärbara spelaren (Iphone, Android mfl). Man måste bort från tänket om att cd-skivan i sig har ett samlarvärde för det har den inte för internetgenerationen. De vill ha musiken snabbt och digitalt. Därför är det dags för branschen att få tummen ur röven, bokstavligt talat och sluta och gnälla. Samlarbehovet av själva skivan har försvunnit, nu vill man ha bra musik och den vill man ha tillgång till snabbt.

Dags att vakna.

Den toleranta Sverigedemokraten.

Ibland kan argumenten fälla den argumenterande själv. Detta verkar vara ett trademark bland dagens politiker då så kallade arbetarpartier diskuterar rut som ett lyxavdrag och väljer att fokusera på dem som använder det (främst medelklassfamiljer) trots att de skapar jobb åt den grupp de säger sig representera (Tjänstefolk, arbetare).  Även grabbarna, som är mot det mesta som inte är svensk kultur, är rätt bra på att slå knut på sig själv.

Sverigedemokraterna är inte inbjudna till årets Pride då de inte anses stå för de åsikterna som Pride ska representera. För att råda bot på detta – samt försöka bjuda in sig själv till Pridedebatten – gick Åkesson ut i radions Studio ett här om dagen och sa att man vill kasta ut muslimer och minska invandringen därför att de generellt är intoleranta mot homosexuella.

Sverigedemokraterna skriver i sitt partiprogram att en familj ska bestå av en fru och en man och det är idealet. Allt annat är helt enkelt fel. Värna om den svenska kulturen där en man och en fru alltid har levt ihop.

Enligt Sverigedemokraternas argumentationslogik ska vi alltså deportera Sverigedemokraterna till något annat ställe då de är intoleranta mot homosexuella?

Politisk etik och bristen på dåtid.

Som vanligt går vi den smutsigaste valrörelsen tillmötes. Alliansen anklagas för att de in PR-Gurus för att lära sig att mobba Sahlin. Snubbarna (och några gummor) till vänster svarar med att säga att diskussionen borde handla om politiken och jobben istället.

Ändå kommer bomben om Littorin om att han har köpt sex som ett brev på posten. De röd-gröna går bananas och börjar snacka om etik och moral, trots att inget har bevisats än.

Kommer ni ihåg Geijeraffären? Och hur var det nu igen med att diskutera politiken istället för vad folk gör?

Själv tycker jag att man ska få köpa sig ett knull lagligt – men den diskussionen tar vi en annan gång.

”Dags att starta en grupp på Facebook mot PK-Sverige”…

Slutdebatten dagen innan valet är en godbit som SVT har haft länge. Traditionsenligt får alla partier som har suttit i riksdagen den senaste mandatperioden vara med och försvara vad dem har gjort de senaste åren och vad dem vill fortsätta driva och ändra på den nästkommande perioden. Inga konstigheter helt enkelt.

Eftersom principen bygger på att de partier som har suttit i riksdagen de senaste fyra åren kan Sverigedemokraternas uttalande om att de borde få vara med verkas rätt konstigt. Som vanligt kan de ta en liten punkigare roll och säga att etablissemanget är mot dem. Men, om så vore fallet, varför är inte t ex PiratPartiet eller Feministisk Initiativ inbjudna? Här hör vi inget om att PK-Sverige försöker tysta dem, konstigt nog.

Historiskt sett har SVT gjort undantag för denna regel då partier klart legat över 4% spärren och varit på väg in i riksdagen. Senast var Ny Demokrati 1990 . Sverigedemokraterna lever dock inte upp till det här kriteriet heller då de flera gånger har hamnat under 4%. Alltså faller de på alla kriterier SVT har, inklusive denna undantagsregel, men trots detta försöker dem måla ut SVT som några som försöker tysta ner dem. Att de har en uttalad strategi om att se ut som ett parti som alla försöker tysta ner för att de sitter på den obekväma sanningen är väll rätt klart?

Men, vad är Sverigedemokraternas replik på allt detta?

”Vi kommer att protestera med de medel som står oss till buds. Vi får väl börja med att starta en grupp på Facebook […]”

Granskning av Ungdomsstyrelsen

Ungdomsstyrelsen är en organisation som arbetar åt regeringen för att främja välmåendet i samhället. Nu snackar vi inte välmående i den form där man äter morötter och springer på löpband. Nej, ungdomsstyrelsen ansvarar för en hel del stålar som man som organisation kan söka om man bedriver verksamheter som främjar integration, verkar för att homosexuella blir mindre diskriminerade eller varför inte en organisation som lyfter upp demokratifrågor – ni förstår konceptet.

För att få pengar från Ungdomsstyrelsen gäller det då att kunna uppvisa att du bedriver en verksamhet som just främjar dessa åsikter och idéer. Man kontrollerar detta genom att ta in bokslut, mötesprotokoll och andra papper från dessa organisationer.

Men nu till kruxet. Vad man skickar in och vad man står för visar sig vara helt olika för vissa organisationer. Upp till 15 religiösa samfund för ungdomar söker och får bidrag. Bland annat unga muslimer, pingst unga (med över 11 000 medlemmar vilket leder till en hel del stålar) och unga katoliker. Ibland annat programmet Kaliber går organisationer tydligt ut med att homosexualitet är onormalt och du skall under hela din livstid leva i celibat eller gifta dig med någon av andra könet och härda ut.

Som homosexuell får du vara med i organisationerna, men du får inte ha några uppdrag eller predikande poster. Alltså, organisationerna kan hämta pengar av dem (ungdomsstyrelsen ger bidrag i form av antal medlemmar bland annat) men man får inte göra något i organisationen. Dessutom verkar de ju helt klart inte dela samma värderingar som Ungdomsstyrelsen, trots att de får pengar av dem.

Att välja religion i Sverige är sedan år 2000 helt fritt. Du behöver inte finansiera någon religion om du inte vill det, det är bara att gå ur kyrkan. Men kan vi som inte vill stödja dessa ungdomsorganisationer som helt klart har en hel del suspekta åsikter gå ur Ungdomsstyrelsen? Nej. Ungdomsstyrelsen finansieras av regeringen, dvs skatter samt årliga bidrag av Svenska spel beroende på hur mycket vinst Svenska spel gör.

Dags för försäkringskassans handläggare att börja lära Ungdomsstyrelsens handläggare hur man granskar på riktigt? Det ser ut att behövas.

För mer info rekommenderas Kaliber från 13/6

Klubben för inbördes beundran stöter på motgång när en rätt konstig lag slår till igen

Konstigt nog finns det ett par grabbar som värnar väl om yttrandefriheten ute på högerkanten. Högerextrema debattörer (om man nu kan kalla dem det med deras värdelösa argument) pratar varmt om att yttrandefriheten är det viktigaste vi har. Rätten att få säga sitt hat mot etablissemanget och spy galla över invandringen värnar det varmt om. Dock är folks rätt att få utöva sin religion inte lika viktigt. Och tycker du inte som dessa grabbar i klubben för inbördes beundran för ariska svenskar så är dina åsikter mest skit.

I april i år vart organisationen Svensk motståndsrörelsen polisanmäld för hets mot folkgrupp. Åtalet var ett antal punkter där fokusen främst låg på ett par klistermärken man hade klistrat upp i en högstadieskola. Budskapet var i andan så som ”USA STYR VÄRLDEN VILKA STYR USA” där man syftar på att judar styr USA och ” Sveriges kvinnor VÅLDTAS Vad gör du åt det?” där peaken var att invandrare begår massor av våldtäkter. Åtalet fokuserade också på deras hemsida Patriot.nu där man hade en artikel som uppmärksammade Hitlers 120 års dag och där man skrev ett antal mindre smarta meningar om judar och Hitlers arbete under andra världskriget.

Sidans ansvariga utgivare, Emil Hagberg, en välkänd nazist och öppen nationalsocialist dömdes för detta till två månaders fängelse.

Tyvärr tror jag att denna dom får motsatt effekt än vad man vill åstadkomma. När en lag förbjuder dessa tomtar att få säga sina åsikter får de mer eller mindre rätt. De lever på bilden av att de sitter på sanningen som etablissemanget vill tysta ner. Nu tystar etablissemanget ner dess åsikter. Lagen hets mot folkgrupp är rätt problematisk i sig eftersom det är svårt att definiera vad en folkgrupp är. Nya grupper tillkommer och andra försvinner. Enklare vore att helt enkelt att bara strunta i lagen och låta folk få tycka och tänka vad vi vill och lita på att folk har mod att säga ifrån när folk påstår sådana här saker.

Lyckas man inte definiera begreppet folkgrupp så kommer lagen bara bli ett chansspel där vissa döms och vissa frias. Konstigt nog värnar jag om dessa idioters rätt att få säga så här – så får vi andra säga ifrån. På t ex bloggar.



Rädslan för Islam – en gammal våg med ny populistisk energi.

Två av de största imperierna vi har haft genom historien är det Islamiska imperiet och det Osmanska imperiet. Det Islamiska imperiet som fick sin gro grund då Muhammed spred sin lära på 600-talet och som hade sin riktiga storhetstid på 700- och 800-talet. Imperiet höll igång maskineriet enda till mitten på 1200-talet och lyckades utveckla och bedriva stor handel genom bland annat Sahara. Kalifatet kom att hamna i Egypten innan man 100 år senare lyckas få tillbaka det till ett imperium som kom att bli det största genom historien. Imperiet vi pratar om är Osmanska imperiet. Några årtalsdetaljer och stora händelser tänker jag inte ge mig in på utan vi nöjer oss med att konstatera att mer eller mindre halva Asien, Öst- och mellaneuropa samt Nordafrika lyckas enas under detta Imperium. Osmanerna utvecklar ett rättsystem bortom koranen som bland annat har inspirerat all modern juridik. Faktiskt är det så att den amerikanska högsta domstolen har en bild på Süleyman den store eftersom hans lag från 1400-talet har inspirerat dem så mycket. Osmanerna var ett stort hot för Européerna. I Spanien på 1500-talet trycktes dubbelt så många böcker om dessa farliga turkar än vad de gjordes om upptäckerna i Afrika och Amerika, vilket berättar rätt mycket om vad man tyckte om dem.

I vanlig historieskrivning får vi dock inte alltid höra om Osmanerna som det största imperiet. Vi får höra att britterna hade det största imperiet. Detta gäller till ytan men räknar vi in andra faktorer som kulturell utveckling och bevarande av kulturer, traditioner och parlament som idag är självklara i Västeuropa så vinner Osmanerna med hästlängder. Men historia som vetenskap är ett ungt ämnet. I Sverige etablerades de som vetenskaplig disciplin 1890, innan använde man det mest för att självcredda sig själv för att ett land skulle framstå så bra som möjligt. Därför har vi alltid fått lära oss att det brittiska imperiet var det största. Det var ju kristet och det var västerländsk.

Hotet från Islam och turkarna fanns alltid där, från 1400-talet fram till att Osmanerna föll efter första världskriget. Med sin duktiga krigsföring och väl utvecklade statsapparat var dem ett hot som man väl visste om. Därför gällde det att tracka ner på dem.

Under 1900-talet fick dock rasbiologin sitt fotfäste i västvärlden. Nu var inte andra kulturer det farliga utan det gällde att bevara den svenska folkstammen. Kroppen och generna var viktigare än kulturen. När sedan andra världskriget tog slut var dessa tankar helt ur tiden. Att diskutera raser var så mellankrigstid, helt enkelt. Nu fick begreppet kulturer uppsving. De grabbarna som fortfarande trodde på dessa idéer om att några var bättre än andra började diskutera möjliga hot, så som Islam. Dessa åsikter florerade i det svenska samhället i bakgrunden från 1950-talet fram till 2000-talet, närmare bestämt 11/9 2001. Innan 9-11 så var det fortfarande splittrade grupperingar som inte hade speciellt mycket stöd för sina idéer om Islam. Men tack vare 9-11 började kriget mot terrorismen och framför allt – kriget mot Islam.

Parti efter parti i Europa får mer och mer stöd för sina tankar. Alla problem, som vi själv har skapat, får nu Islam ta skit för. Front national gör storseger i Frankrike på att säga att år 2050 kommer europén vara i minoritet i Europa därför att muslimer föder mycket mer barn än européerna. I Schweiz förbjuder man minareter, trots att de bara har fyra stycken i hela landet och inget används. I Holland anses det som grundfakta att en muslim föder 8 barn under en livstid, trots att demograf efter demograf dementerar detta.

Numera är så kallad Euroabia-litteratur väldigt inne i västeuropa och flera akademiska cirklar bildas om ämnet. Bok efter bok om detta fenomen ligger på bestseller-listan över hela Europa.

I Sverige går en person i täten som titulerar sig lektor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet trots att den enda kopplingen han har till universitetet är att han höll några få föreläsningar där på 80-talet. Han försöker beräkna invandringen och vad den kostar. Hans siffror har dock sågats av varje väl anseende professor i nationalekonomi.

Gamla tankar från 1400-talet får ett galet uppsving när vi letar syndabockar. Sterotyper och noll källkritik mot faktan som publiceras om Islam, muslimer, araber och afrikaner florerar och blir till sanning när ingen säger ifrån. Och sen undrar politiker varför ingen av våra elever vet vart ifrån dagens alla olika element i vår kultur kommer ifrån.

Tack vare kriget mot terrorismen och mot Islam har tankar som florerats långt ute på högerkanten numera blivit rumsrena. De letar sig in och män (ja, män) titulerar sig som vetenskapsmän trots att forskningen är helt åt helvetet. Tankarna är gamla och konservativa som förut mest användes av personer man mest tyckte pratade strunt. Nu är åsikterna rumsrena när man letar efter syndabock för alla möjliga problem. Trots att det är klassisk rasism där man letar efter en etnisk eller kulturell syndabock att klanka ner på. Några vi kan visa som ett skräckinjagande exempel att så där vill vi inte vara och dem vill vi inte ha här.

Uppsving var ordet.